29 mars 2007

Mammaliv, nah...

Var på mödravårdscentralen för några timmar sen, för att skaffa nytt p-pillerrecept.

Hemskt ställe. Jag hatade stämningen. För det första - inte en man så långt ögat nådde (nej, bebisar av hankön räknas inte). Bara kvinnor kvinnor kvinnor överallt. Inte för att kvinnor är värre än män rent generellt, men jag känner mig hemskt obekväm i enkönade miljöer...

Dessutom fanns det absolut inga intressanta tidningar att läsa, bara Damernas, Amelia, Gravid och liknande vidrigheter. Fan, kan jag inte få läsa en Illustrerad Vetenskap? Eller nån business-tidning, eller nåt om bilar? Blir så heligt jävla förbannad på att alla kvinnor antas endast vara intresserade av smink, kläder, barn och kändisar. För helvete!
Och ännu värre är alla apor som verkligen endast är intresserade av dessa områden, och aldrig skulle komma på tanken att ifrågasätta dem. Hoppas de ramlar framför tåget med sin Gucci-matchande avkomma.

Det kanske bara var inbillning, men allt kände så äckligt biologiskt och kvinnligt och föda-barn-aktigt, och massa äckliga graviditetskilon överallt.
FFS, bara för att du är gravid behöver du inte "äta för två", fostret på några hekto behöver inte lika mycket mat som en 150-kilos kroppsbyggare!

När sen mina egna hormoner (eller vad fan det nu är) ställde till det så att jag tyckte att en av de där små ungarna var ganska söt, och började känna att jag också ville ha en i knät, var måttet rågat.
Tack och lov fick jag till slut ett nytt recept, efter lite tjafs, och kan nu vara barnfri åtminstone ett år till.

Alla är fan gravida nuförtiden. Världen är full av folk (i min egen ålder :|) som springer omkring och viftar med sina svällande magar...argh.

Sen läste jag det här också, Elin, 23, vill ha fem barn.
Men hon kan inte försörja dem. Kanske skulle ha tänkt på att skaffa dig ett bra jobb innan du började med barnfabriken?
Men det var inte det som var poängen här. Poängen är....att ungen heter MAXIMUS! Maximus? Maximus???

:|

Vad kommer härnäst?
"Kan du hålla lille Agrippa är du snäll, jag ska bara byta blöjor på Diocletianus..."

Jag som tyckte det var illa med "Moa"...

Urstockholmare

Gjorde ett test på DN för att ta reda på hur mycket stockholmare jag var.

Resultat:

Urstockholmaren

Shit alltså, du är så Stockholm att man blir rädd. Men om du inte taggar ner lär du bli en magsur rättshaverist också. Oss emellan - försök ha lite mindre attityd, så cool är du ändå inte. Det skadar faktiskt inte att stanna upp och hjälpa en turist att hitta rätt i storstadsdjungeln.


Min anpassning går tydligen bra. Eller så är jag född för att leva här....trots att jag inte kan hjälpa turisterna. Jag hittar ju för fan inte själv.

Stirrig och rastlös

Imorrn är det dosimetritenta, huaaa. Drabbas av lätt ångest när jag tänker närmare på det, så jag försöker låta bli. Orkar inte försöka lära mig mer. Trots att det är kul när man förstår sammanhang, och jag har lärt mig och förstått mycket den senaste pluggveckan...
Men nu är jag livrädd att börja gå igenom allt en sista gång, för tänk om jag hittar något jag verkligen inte kan och inte hinner lära mig :|
Jag vet visserligen redan att det finns massor som jag inte kan speciellt bra (är mkt tveksam till om jag kommer klara nån del av den här tentan), men om jag låter bli att tänka på det så...blir det säkert bra.

Efter tentan planeras skoshopping, jag är i akut behov av svarta pumps. Och röda, men svarta först. Är inte riktigt säker på hur de ska se ut, lack med liten platå är visserligen jävligt snyggt...men det börjar bli uttjatat (trots att jag aldrig haft några själv). Nog för att jag skulle använda dem om någon tex slängde ett par Louboutin på mig...men troligtvis kommer detta inte att inträffa :(


Men drömma kan man ju.
Ok, lite till:


Åter till verkligheten. Jag är inte välbetald nog för dessa underverk (än).

Om en vecka är det påsk...jag vill bunkra upp med ruttna ägg och kasta på tiggande snorungar. Jävla glin, de borde stanna hemma och plugga istället för att ränna runt och trakassera folk. Alternativt klippa gräsmattan eller städa toaletten hemma, så kanske de har möjlighet att göra sig förtjänt av godis ändå - betalat med föräldrarnas pengar.


Jag är uttråkad och rastlös. Samt lättirriterad.


Saker jag hatar just nu:

  • junk mail
  • den här bloggens värdelösa texteditor
  • eventuella plötsliga förändringar av mitt jobbschema
  • att min hyresvärd tänker försöka sno min cykel
  • JUNK MAIL!!! Jag vill inte ha nån jävla resa till Yokohama med min kompis Fructisschampoot!
  • pensionsval (ffs, jag kommer dö på min 65-årsdag)
  • det imbecilla ansiktsuttrycket på min mjukispingvin i bokhyllan
  • håriga grannar som sprider rövsvett i kökssoffan

Men jag gillar den här bilden.


Man kan inte låta bli att fråga sig vem som njuter mest...


20 mars 2007

Shut up.



Jag älskar den här bilden.

17 mars 2007

Emotional

Jag är ovanligt känslosam idag.
Har sett på massa ER-avsnitt i några timmar nu innan jobbet, och fått tårar i ögonen när folk dör, när de kramas och när de friar.
Lite tårar är ändå ganska mycket, för jag är inte den som brukar gråta floder av filmer och sånt (även om det har blivit värre med åren).

Antar att det är nu jag ska skylla på mens...men den har jag inte, även om jag borde ha det just nu.
Fine by me, bara den kommer nästa månad så. Sen börjar jag oroa mig.

Nu är jag bara sentimental liksom, sitter och funderar över livet; hur jag vill leva och vad som betyder nåt.
Du betyder mer än jag kan beskriva, Fluff, och jag vill dela allt med dig.

11 mars 2007

Korrefest med allt vad det innebär

Lördag kväll, kvart i åtta - och jag är fortfarande bakis. Fy helvete vilken dag.

Igår kväll åkte jag till Uppsala för korrefest i min gamla korridor, samt middag med Monica på Snerikes innan. Kändes som värsta lyxrestaurangen, jag hade tänkt mig lite hederligt nationssunk. Men icke. Vi fick anpassa oss till finheten så gott det gick, och köpte en flaska vin att dela på, en som inte var den billigaste (har nämligen definitivt konstaterat att ju billigare vin är, desto äckligare är det också, tämligen linjärt samband hittills).

Right. Så jag hade druckit drygt en halv flaska vin när jag gick mot Phyllebo. Väl där drack jag en halv till...inte i ett sträck förstås, och jag åt även lite halvgammal köttfärs som hittades i köket. Anders förevisade en fin kollektion av mer eller mindre märkliga/rumsrena bilder, samt gjorde en alldeles för stark GT (typ) åt mig. Pucko-Hanna konstaterade att den var jävligt stark, och drack sen glatt vidare.

Sen hade vi bokbål! Planerat sedan länge, men nu äntligen fick vi tummen ur. Jag hade förstås inget med mig att bränna, så vi nöjde oss med Anders gamla FTF-anteckningar. Men det var ren njutning att se kristallstrukturerna brinna! Fasta Tillståndets Fysik is no more.

Hmm...vad hände sen...mitt minne vacklar här. Fortsatte dricka vin, och nån slurk av någons hemskt äckliga fjortis-Screwdriver. Blä.
Ett gäng fejkade pensionärer dök upp. De gnällde lite över dagens ungdom och försvann sen igen.
Jag laddade ner musik. Yvonne tror jag.
När klockan var kvart över 12 kom vi på att vi ville gå ut, men insåg också att det var i senaste laget. Jag hade noll lust att köa i en timme vid BJ, och Värmlands stängde troligtvis 1. Alltså stannade vi kvar i korren och fortsatte drägga.



Vattenpipa röktes, lite. Jag trodde att jag blev yr i huvet av den så jag slutade, men har senare insett att det troligtvis snarare var mitt alkoholintag som orsakade yrseln. Började må mer och mer illa, så jag gick och taktikspydde lite.
Sen landade jag i en säng och började bråka med nån mupp om någonting jag inte kommer ihåg (det kan kanske ha varit någon form av politik, men inget ämne jag kan komma på känns riktigt rätt...varför ska jag alltid hamna i bråk med folk på fester? :p). Muppen blev sur för att han tyckte att jag höjde rösten, typ "Alltså om det ska vara såhär så kan det vara, det här orkar inte jag med!".
Jävla fjolla. Hur ska man bråka om man inte får höja rösten? Mesen drog, och jag fortsatte att må illa, nu i kombination med hysterisk trötthet. (Anders passade enligt egen utsago på att försöka förklara Na22:s beta+ sönderfall för samma fjolla, men fjollan fattade inget. Nåt fel måste det ju vara på fanskapet.)


Brukar aldrig gå och lägga mig när jag mår illa, har kommit fram till att ett ganska bra recept för att må bra när man vaknar är att taktikspy och sedan sitta uppe tills man mår bättre och slösurfa. Sen får man sova.
Igår var jag dock så hemskt trött att jag inte orkade hålla mig vaken, så jag däckade lite i sängen som insläpats åt mig. Var tvungen att springa upp och ropa på Ulrik en eller två gånger till innan jag slutgiltigt somnade...

Sen vaknade jag vid sisådär 11 imorse, och trodde först att jag mådde bra. Tyvärr visade sig detta vara en missbedömning. Magen ville ha uppmärksamhet, och illamåendet återvände gradvis. Låg och funderade som bäst på om jag skulle stoppa några fingrar i halsen och hoppas på att må bättre sen, när magen fattade beslutet åt mig. "Ulrik!"

Anders mådde oförskämt bra, och övertalade mig att äta frukost. Verkade som en ganska bra idé, så jag åt lite yoghurt. Bad idea...
Kablouuurrr tyckte min mage, och tvingade ut mig på toaletten igen. Då gav jag upp matförsöken och bestämde mig för att ligga i sängen tills jag mådde bättre. Klockan blev 2...blev 3...helvete, jag skulle ju vara hemma innan 1!
16.10 satt jag äntligen på tåget. Hemma en timme senare. Pluggdag åt helvete.

Jag kanske är för gammal för festande helt enkelt. Det här skulle aldrig ha hänt för ett år sen...min tolerans är officiellt död! Har aldrig varit bakis så länge, inte ens första maj. Hemskt.
Efter detta känns det som att jag nu inte behöver dricka något starkare än varm choklad det närmaste halvåret. Pepsi, te och fluff tack.

Fluff blir det dock inte på några dagar, eftersom min fluffpartner är i Lund. Långt borta. Spontant vill jag också åka dit (har nämligen aldrig varit där), men å andra sidan känns det ganska bra om jag får hålla mig borta från alkoholaktiga miljöer ett tag nu :P

Nu ska jag istället ta mig i kragen och börja skriva en satans labbrapport!

3 mars 2007

Smådeppig, lite, inte mycket

Har den där känslan av sorgsen ensamhet idag. Vet inte riktigt varför, och misstänker att den är övergående, men känner mig ändå lite nere.

Var väldigt längesen jag kände så, hade nästan glömt bort hur det var. I ettan på gymnasiet levde jag med den känslan dygnet runt, fast då mycket starkare än såhär. Då brukade jag gömma mig i något mörkt hörn på nätterna, gråta och fundera på hur man kunde ta livet av sig (var dock aldrig seriös, egentligen ville jag inte alls dö).

Jag hatade att gå till skolan varje morgon, hatade att kliva av bussen eller ur bilen och veta att ännu en dag av att känna sig som en ful, töntig, oönskad alien väntade. Av nån anledning var jag helt säker på att alla i min klass ogillade mig. Det kan ju ha berott på att alla jag försökte ha kontakt med alltid gick iväg utan mig, väntade på varandra men inte mig.
Men det berodde säkert på mig också, att jag var så rädd att göra bort mig, rädd att ta plats, rädd att märkas och rädd att prata.

Sen nån gång under de följande två åren så förändrades saker, sista terminen innan studenten var jätterolig, och jag upptäckte att alla faktiskt inte hatade mig, och att det inte var så farligt att höras eller att göra bort sig ibland.
Jag undrar varför jag alltid utgår ifrån att alla ogillar mig. Klassens snyggaste kille hånglade upp mig en gång under nån av alla utekvällar, och undrade varför jag verkade så osäker på mig själv. "Du är snygg, du är smart - varför skulle jag inte gilla dig?"
Jag höll på att dö av chock. Men det fastnade, och bidrog till en lite bättre självkänsla.

Fortfarande så kommer jag dock ganska ofta på mig själv med att ta för givet att alla jag har kontakt med från början avskyr mig. En del gör det säkert, jag kan vara ganska provokativ ibland, men det visar sig också att det finns många som inte gör det....och jag blir lika förvånad nästan varje gång :P

Nu ska jag iaf bara vänta 2 timmar till på att börja jobba, sen uthärda de timmarna, gå hem, sova - och sen börjar en ny och bättre dag. Det bestämmer jag nu.

Christian, jag längtar efter dig. <3

2 mars 2007

"gyn sätt i gång och gå in i fittan"

Den märkligaste google-sökningen hittills förtjänar en egen rubrik.

Undrar vilket sorts skrivande som skulle ge mig flest skumma besökare?
Kanske nåt i stil med:

Jag kom ut ur en fiolaffär, gick in i fittan på en pro ana-brud och hittade en varböld som sa fnö. Sminkade över den med mitt Isadora Express Foundation Stick, och gick sedan ut och satte på tjejen syrrans trosor och en skotskrutig kjol. Tjejens brorsa var dvärg, så jag fistade honom lite i förbifarten. Det tyckte inte Bosse Batong om, för han hade en gång sett en patient runkas ofrivilligt, och hyste sympatier för de små i samhället. Fnö.


Let's wait and see...