10 november 2008

Vampyrer, erotik och oskulder

Alright.
Idag ska vi prata om erotik...(och tänk er det med Bengt Alsterlinds röst)

Har funderat lite på vad det är som gör en del sex på film eller tv så bra, och en del (den mesta) så stört jävla dålig. Dessa funderingar kan ha en koppling till att jag nyss börjat kolla på True blood. Vampyrserie. Låter bra, right? Vampyrer = sex - detta inte enbart kopplat till Interview with the vampire även om Brad Pitt, Tom Cruise och Antonio Banderas som vampyrer i en och samma film onekligen är förbannat svårslaget. Vet inte hur länge mitt tonårsjag dreglade över Lestat...

Hursomhelst, den här vampyrserien liksom misslyckas lite med sin erotik. Allt byggs upp väldigt bra, lite farligt, lite förbjudet - och sen när det självskrivna kärleksparet äntligen får till det så förstör de allting med en jävla björnfäll, levande ljus och en brasa!
Jag hatar sånt! Vilken frisk person avbryter avslitandet av kläder för att springa iväg och tända ljus och brasor, och nödvändigtvis förflytta sig till lämplig position för genomförandet av akten?!? Inte ens trettonåriga fjollor med huvudet proppfullt av romantiska illusioner kan väl gå igång på detta?

Men visst serru, och sen ska den kvinnliga parten (som naturligtvis var oskuld innan) berätta att det var en sååå fantastisk och alldeles perfekt upplevelse!
Huh?
Första gången - perfekt? I vilken jävla värld då???
Min första gång tillhör då i alla fall Bott 3...
Kan ingenting, fattar ingenting av sin partner, nervösare än någonsin och sen som pricken över i, smärtan! Fy fan. Jag lovar att det kommer då inga ungar genom den passagen, ever. Efterföljande njurbäckeninflammation gjorde allt ännu mer underbart. Rekommenderas inte. Men sen kunde jag åtminstone använda tamponger, och jag kan till och med sträcka mig till att det väger upp eländet. Men perfekt, nah, inte riktigt.

Vilken total ironi i att försöka operera om sig för att bli "oskuld" igen. Favorit i repris! Ehhhe...

Hm. Fortfarande svårt att komma på nån filmisk erotik som jag minns som bra. Det var nån scen i nån version av Anna Karenina som jag fortfarande minns fast det var flera år sen jag såg den. Karln heter Vronskij, och det är ändå hett...måste nästan tyda på kvalitet.