Snyft snyft

Dagens Åh-jag-är-så-kräääänkt här.

För det första...kan man klandra någon för att inte vilja se hennes tuttar? :|
Personligen är jag oerhört glad om jag slipper.

För det andra; är det nån ny kutym att varenda jävel ska släpa med sig sina skrikande ungar på jobbet? Speciellt på mötena? Och dessutom amma dem precis under mötet?
För helvete, det finns dagis och föräldraledighet av en anledning!
Jag vill då inte jobba på ett ställe där nån efterbliven sopa tror att det är ok att slänga upp en nyutkrystad skrikhals på skrivbordet och byta stinkande bajsblöjor. Detta har ingenting med diskriminering att göra, det är vanlig jävla hyfs!
(Liksom att stå till höger i rulltrappan och sluta blockera vägen, men let's not go there...)

Blir så trött på alla bortskämda slöarslen som bara ska beklaga sig över att världen inte är till för dem. Oj oj, så jobbigt, måste jag anpassa mig till riktlinjer för att det ska fungera, nej fy så hemskt, jag känner mig diskriminerad och kränkt, wääääh.


Hm. Den här bloggen kanske helt enkelt bara ska handla om saker jag stör mig på. Det är ändå nästan bara när jag stör mig på saker jag känner behov av att skriva om dem.
Till skillnad från alla dessa tyck-synd-om-mig-människor så kräver jag dock inte att allt och alla jag tycker illa om ska försvinna (vad tråkigt jag skulle få), utan jag utövar bara min rätt att vara otrevlig.
Och ja, jag är helt för publiceringen av Mohammedrondellhunden om det var någon som undrade.