Red Hot, Red Hot

Standing in line, to see the show tonight...

Jepp, det var vi igår eftermiddag/kväll, en dryg svinkall timme utanför Globen. Fan vad folk. Vissa (de som var först i kön förstås) hade till och med sovit därutanför. Så totalt desperata att få stå längst fram, jag tyckte det var lite lätt patetiskt och fullständigt obegripligt så kallt som det var.
Mer och mer folk dök upp, mot slutet även broder med stort kompisgäng, och smet före oss. Lite lagom sådär irriterande tyckte jag, men inte mycket att göra åt. Fick nöja mig med att muttra lite.

Dock, vi hade sedan ett stort mått av tur. Vi stod egentligen i kön till ingång 4, men precis utanför ingång 5 som ingen trodde skulle öppna. Men det gjorde den...fast ingen verkade notera det. Så vi givm och frågade om det var ok att gå in där även fast det stod 4 på biljetten...och det gick bra! :D
Eftersom vi då kommit in så snabbt så ansåg vi oss ha tid att köpa t-shirtar och hänga av jackor, och därefter försöka leta oss neråt. Svårt, krävdes lite hänvisningar för dumma icke världsvana människor som vi, men till slut så.
Väl nere på golvet, ännu en kö! Denna gång för att komma innanför andra räcket och ha en chans att se nånting. Där fick vi stå ännu längre, under starkt tvivel om att få en chans att komma in överhuvudtaget, eftersom det insläppet inte öppnade förrän senare och fler och fler människor kom och tryckte på från sidorna och försökte knö sig före. Fan vad jag hatar små fjortisar som knör sig, vill bara sopa till dem. Jävla snorungar.
Men till slut, till slut, så kom vi in! Hamnade kanske 5-10 meter ifrån scenen, mycket bättre än vad jag vågat hoppas på när det var som värst.

Förbandet var kassa. Trååååk tråååååk, men det kanske mest berodde på att ingen var där för deras skull, alla ville ju bara se Red Hot. Av månaders väntan var den sista halvtimmen absolut drygast.
Men vid 9, äntligen. Tills dess hade vi haft ganska gott om utrymme, men när introt till Can't Stop kom så kom det en enorm tryckvåg bakifrån och plötsligt var man en packad sardin. :)
Jag ramlade en gång, men hade som tur var snälla människor i närheten som slet upp mig.

Minns inte setlisten exakt, men iaf Can't Stop, Charlie, Dani California, Scar Tissue, Fortune Faded, Don't Forget Me, Hump De Bump, Californication, Blood Sugar Sex Magik, Desecration Smile, Snow, By The Way, Readymade, C'mon Girl, Under The Bridge, Give It Away. Och många och långa solon, mycket jam.
När Frusciante är som en bäst är han en gud! Och det tycker jag som inte ens kan spela gitarr...
Han hade samma min under ungefär hela konserten, liksom fastnad i ett orgasmögonblick. Och när Flea och John stod mittemot varandra och bara jammade, det var verkligen musikorgasm.
Publiken var nästan hela tiden vild, bara att ducka och peta ut egna armbågar för att försöka försvara sig. Lättast att bara ge sig hän och följa med, hoppa i samma takt så går det bäst. :P
Under By The Way så var trycket helt otroligt, så skön känsla.
Min personliga favorit var C'mon Girl, blev så glad att de spelade den...helt underbar låt, perfekt perfekt perfekt!
Erika tog 91 kort, så hon får ta och komma hem snart och skicka alla till mig!

Efteråt var alla helt slut rent fysiskt. Jag är fortfarande dödstrött. Måste sova nu, sen skriva labbrapport. Hade tänkt däcka i sängen direkt när jag kom hem vid 11 i förmiddags, men icke, för då hade flickorna här inte ens gått upp...

Sammanfattningsvis: svett, skrik, energi, händer, musik, Red Hot Chili Peppers!