16 januari 2008

Osammanhängande blabb

...

...

...

...Så känns mitt liv just nu. Och har så gjort i ca 2 veckor. Varför är det så långt till måndag?
Har nog aldrig längtat så intensivt efter en kursstart. Det är nästan så att jag börjar tro att ingen fejksjukskriver sig, för hur kan man frivilligt utsätta sig för denna äckligt monotona isolering? Men märkligare saker har ju hänt.

Jag kan inte ens skriva något intressant. Helt fördummad. Fnö...

Vill klä ut mig till Skurt och springa av och an i korridoren. Tyvärr kommer jag säkert krocka med den nya kindpussande chilenaren. Kindpussande är fan bisarrt. Det här är Sverige va, här slafsar vi inte på främlingar - om vi inte är fulla.
Han undrade också varför jag åt fågelfrön (solroskärnor). Skit i det du.
Jävla mammas pojke (han lämnar diskbergen åt sitt öde/sin mamma) som lagar mat och är högljudd mitt i natten bara för att han äntligen kommit bort från sin familj... Tonårsuppror när man är 25+ är so not hot.
Mina svenska grannar nöjer sig med att spela kass hiphop på maxad volym, samt åka skateboard i korridoren.

Kort och gott: jag hatar grannar. Onödiga människor som bara ställer till problem och låter vid fel tidpunkter. Dessutom förväntas man prata med fanskapen - men varför? Bara för att vi råkar bo på samma ställe betyder väl inte det att vi automatiskt har startat nån jävla syjunta? Skit i mig så skiter jag i er - ypperlig konstruktion, fattar inte varför jag verkar vara den enda med den åsikten.

Jag är mer än redo för ett liv bortom studentkomplexet.

...

...

Aaaaaah, jag vill knarka!!!

Inga kommentarer: