Gnäll

Jag vet. Jag ska var jävligt glad att jag har ett jobb (inte för att jag fått det gratis, men ändå). Men...men...jag vill inte alls jobba ikväll! Jag hatar saker som dyker upp sådär plötsligt, som inte är planerade. Skulle ju plugga ikväll ffs, men nu kan jag inte det, och ska vara på jobbet om mindre än en timme så är inte ens nån idé att försöka börja plugga. Då skulle man kunna tro att jag kan ju plugga imorgon, men icke, för då ska jag också jobba. Och på torsdag. Nu får jag en överfallande känsla av "mitt liv suger", men sen kommer jag på att det gör det verkligen inte alls. Det är underbart, trots tråkiga långa jobbpass. Jag kan inte ens bli riktigt sur, för det finns en så lycklig grundkänsla som bara absorberar så gott som all irritation.

Fast inatt var jag sur. Verkligen...sömnbrist av bra anledningar...är bra, men sömnbrist pga en förbannad granne ovanför som tycker det är en bra idé att börja spela extremt hög och hemsk musik med bongotrumsackompanjemang kl 1 natten mellan söndag och måndag - det är DÅLIGT!
Och i flera timmar! Hat. Bara hat hat hat. Ett tag funderade jag på att leta upp nåt nummer till störningsjouren, men visste ju inte namnet på den jag ville anmäla. Slår vad om att det är en utbytesstudent....säkert en polack...som heter Milos....! Fy, om jag stöter på Milos i hissen nån dag så kommer jag implodera av ilska, då finns det nog ingen räddning.

Nu måste jag fixa saker innan jobbet..och försöka tänka glada tankar. Nog för att jag lär ha tid med det, 6 timmar mellan 17 och 23! Blahaaaaa. Jag viiiiiiiill iiiiiinteeeeee.....!
Får tänka på pengar. Jag behöver dem nåt alldeles enormt, nästan hela csn är borta, och nästan 3 veckor till den 25:e. Och jag har inte ens köpt skor! Fattar inte. :|
Nej ok, nu måste jag gå.