Nyårskrönika

Inte mycket kvar av 2006 nu, kanske på sin plats med en liten sammanfattning?

Det bästa året i mitt liv. Lätt. Oftast så brukar varje år kanske bli aningens bättre än det föregående, möjligen med vissa avbrott, men det här har varit waaaay bättre än alla tidigare.

Inledningen var förvisso lite jobbig, ett huvud fullt av tvivel och ångest som ledde till en förändring av livssituation (och ännu en flytt), och för första gången nånsin så kände jag mig riktigt fri. Fri att få prioritera mig själv, att inte behöva ta hänsyn till intressen som stred mot mina egna, att inte behöva ta ansvar för någon annan, att kunna följa mina infall. Jag är full av beundran för dem som klarar en klubbverkstermin med ett förhållande intakt, och samtidigt tar sina studiepoäng, men jag är hemskt glad att jag valde singellivet och flummig gaeliska ändå.

Konstant jobbande och festande i fem månader avslutades med en hemsk förkylning som däckade mig helt, men åh vad kul det var. Ja, jag har redan förträngt allt som var tråkigt...och väljer att minnas högljudda efterfester på måndagkvällar där alla provhånglade med alla, kön irrelevant, gnällande på köksvärdar sena fredagnätter i disken, förbjudna fester på förbjudna tider, Stad i ljus från balkongen, "Mata inte djuren" fäst på staketen mot Stockholms, fast i en hiss en söndagseftermiddag med Bajsmannen, högtryckande av densamme, hat mot packisar, sabrering, champagnegalopp och bärande av...ja, hur många flaskor bumpa var det egentligen? Med mera och mera och mera.


Sen kom sommaren, med sjukdom, slösurfande, värme och fruktansvärd tristess. Men det fanns en pool i trädgården, och en stor sköldpadda införskaffades. Runtflytandet där var ytterst behagligt. Och så....fanns det den här killen på internet, som jag utbytte långa mail med och som var så hemskt mycket intressantare än min fysiska omgivning. Var på nån date och liknande med folk som min logiska del sa borde vara ok, typ "jo, verkar väl vettig, säkert bra, du kan väl försöka iaf", men jag kunde inte uppbåda nåt intresse. Det enda jag tänkte på när jag var ensam var den här internetkillen. Varför är han inte online, eller är han det men vill inte prata med mig, varför vill han inte det, tänk om jag aldrig får prata med honom igen, fan vad dum jag är, jag har ju inte ens träffat honom, han kanske är jättekonstig egentligen, men jag vill ju träffa honom, villvillvill, men jag vågar inte föreslå det och tänk om han inte vill träffa mig...
Med andra ord, jag kände mig som en fjantig fjortonåring ungefär.
Men den lilla fjortonåringen inombords var inte så dum ändå visade det sig. Jag försöker alltid resonera mig fram till beslut, göra det som är logiskt och verkar förnuftigt, men det är när jag följer mina instinkter som det blir rätt. Vi träffades, till slut (herregud vad nervös jag var, stirrig och hypad, och exfårgranne stressade mig med elaka historier om sin misslyckade internetträff med konstig hamstertjej) i början av hösten, och har inte varit ifrån varandra mycket sen dess. :) Jag har aldrig mått så bra som de senaste fyra månaderna, och det är på grund av dig.
Tjejen som i våras gillade sitt singelliv ganska mycket, och var lite förhållandetveksam och mån om sin personliga frihet, har nu insett att ett förhållande som man verkligen vill vara i inte känns begränsande och ofritt på något sätt. Snarare tvärtom. Ensam är stark, mja, kanske det, men tillsammans med rätt person är oändligt mycket bättre. Jag vill vara tillsammans med dig så länge jag andas.

Hösten medförde även en nystart, eller nyinriktning på utbildningsområdet. I skrivande stund har jag förhoppningsvis två år kvar till en sjukhusfysikerexamen, jag har klarat två av höstens tre tentor och ska göra ett nytt försök med den misslyckade om drygt en vecka. Hoppas på en bra inledning på det nya året...
Men jag tror på ett bra 2007 också, med koresor och tyskar och dosimetri och massa massa fluff! Först kommer nyår, jag är Master of Snittar, och jag tror det kommer bli jättebra. :)

Gott nytt år!